D +19 – Amsterdam!

Vi började med att sova så länge vi kunde. Frukosten stängde klockan 10 och utcheckningen var senast klockan 12. Så efter en sen frukost passade vi på att packa allt vi ville ha på den långa bussresan i handbagaget och se till att kasta skräp och tömma vattenflaskor vi inte behövde.

När vi checkat ut och höll på att lasta cyklarna kom det ett par nyfikna britter och ställde lite frågor – kul! Därpå följde färden in till Amsterdam. Snabbt gick det! Det märktes att en av Europas största flygplatser finns här, för jäklar vad tätt planen lyfte över oss!

Sista väderkvarnen. Passerades vid infarten till Amsterdam.

Cykelbanan var mestadels fin och ganska snabbt var vi inne i de centrala delarna av stan, trodde vi. Vi köpte en sallad var som vi käkade på en parkbänk, där vi hängde några timmar. Jag blev sugen på att logga ett par geocacher, så vi gav oss av. Hur svår kan svårighet 1 vara? Ganska så svår, i en storstad. Första cachen gav vi upp, andra lika så, tredje lyckades vi inte komma fram till, men den fjärde! Inte helt enligt reglerna låg den under ett litet gatulock.

Bänken som är med i The fault in our stars. Finns en cache där, men det är många besökare!

Sen så var vi ju tvugna – hur är egentligen Red Light District? Det var massor med folk till att börja med. Vi var där ganska tidigt, så det fanns ingenting att se direkt. Några fönster där tjejer visade upp sig på kvällen, butiker för det ena och det andra, och så klart massa braj. Jag tror nog att hälften av de vi mötte var påtända.

Vi var hungriga och bestämde oss för att komma bort från allt folk. Det visade sig att cykelbanorna var överfulla av cyklister och det var svårt att komma in. När vi väl gjorde det var det bara att följa strömmen österut tills trycket lättade. Efter några om och men hamnade vi på en medelhavsrestaurang, mer specifikt turkisk skulle jag tro. Biftek var inte bifteki, men en god köttbit var det. Sedan hängde vi lite på ett ställe i en park innan vi drog mot stationen.

Therese, med packningen.

Efter lite stuvande fick all packning plats i två svarta sopsäckar. Det trodde jag inte! Min cykel är vänd, då jag skruvat bort det främre racket. Efter några timmar kom så bussen. Alla knödde sig fram och la sina små väskor i botten på lastutrymmet. Våra stora säckar fick hamna ovanpå. Cyklarna då? Jo, tydligen fanns inte det utovade racket bak på bussen, så de fick ligga bland bagaget. Jag funderar på att kliva ur i Gröningen för att se till att ingen stressad jävel förstör något när de ska av. Jag var tvungen att montera av framhjulet för att min cykel skulle gå in.

Så vi blev sist ombord, på grund av cyklarna. Varmt som i en bastu, och mannen jag hamnade bredvid verkar ha svårt att bara ta upp ett säte. Och det där med gratis wifi? Begränsat till 150mb. Netflix får bli på mitt eget på nästa buss.

D +18 – Haarlem, olikt Harlem

Vad ska man skriva om idag då, förutom ett samtal med polisen och att vi blivit bajsade på av en mås?

Dagen började långsamt. Vår värd hade sagt att hon nog skulle gå upp vid 6-7 tiden och väcka oss då. Klockan var nog närmare 9 när jag vaknade, men då var vi snabbt i ordning med. Efter lite rekommendationer gällande vägval så åkte vi mot kusten och cykelleden som följer den. Fördelen där är att det är riktigt svårt att virra bort sig, då man bara behöver se till att ha havet på rätt sida, och att det i princip inte är några korsningar med biltrafik.

Typiskt landskap. Cykelleden slingrar sig fram längs sanddynerna.

Nackdelen är den väldigt skiftande, och ibland hemska kvaliteten på vägbanan. Många sträckor är stenlagda, och rejält guppiga. Man tappar fart direkt när man är så tungt lastad, och alla guppen gör att man får ont i rumpan.

Längs kusten passerade vi tre samhällen, och i det sista letade vi efter en glasskiosk. Det var då farbror polisen tutade på oss. Tydligen hade cykelleden visat upp oss på en gångbana. Vi hade inte sett några skyltar om det ena eller det andra (och vi var långt ifrån ensamma om att cykla där). Efter en ursäkt kunde vi leda cyklarna vidare och käka efterlängtad glass.

Att sedan ta sig in till Haarlem gick enkelt. Vi hade letat efter en värd, men utan lycka. Camping kändes inte så lockande på slutet så det fick bli ett hotell. Ca 20 minuters promenad till centrum, men det gjorde oss inget.

Kyrka i Haarlem

Vi fortsatte att skämma bort oss med middag ute. Det var gott, dyrt, och lite för lite. Lite nötter innan läggdags?

På vägen tillbaka till hotellet fotade vi lite hus. Jag hade så klart tanken att man kunde bygga något liknande i Lego. När vi står på en bro och diskuterar motljus så händer det: en mås skiter på oss. Jag blir träffad på axeln och Therese på ryggen. Det var bara att knalla hem och tvätta i handfatet för att sedan skynda på torkningen med hårfönen. Hoppas det är tort imorron!

På tal om imorgon, det är vår sista dag så att säga. Fredagen är ju mer av en resdag. Vi planerar att gå upp sent, käka frukostbuffé tills vi spyr, och packa om lite innan utcheckningen klockan 12. Sedan blir det de sista milen in till Amsterdam, döda tid, och sedan, 0140, kliva på bussen hemmåt.

D +17 – Bland kanaler och storstäder

I morse var det en långsam morgon igen. Det märks att vi blir slitna och att vi borde ha en vilodag, det får det bli på torsdag. Nästan 3 timmar tog det från väckning till att tältet var nerplockat och cyklarna packade. Större delen av tiden väntade jag i och för sig.

Dagarna går in i varandra och det är svårt att minnas vad som hände vilken dag. Då är det lättare att placera det i ett land.

Europort i fjärran

Vi rullade i vilket fall iväg och följde olika cykelvägar till dammen. På vägen dit kunde man i horisonten se kranarna i den enorma hamnen Europort och de många fartygen på väg åt olika håll.

Dammen var enorm, och det blåste mycket motvind när vi passerade över.

Underbart med bred cykelväg när man pendlar i sida av vinden.

Efter lite navigerande kom vi till den fortifierade staden Brielle, där vi provianterade på en underjordisk butik. Ovanpå, i markplan, låg parkeringen.

Över broar och slussar. Väldigt mycket trafik på bilvägen, som vi som tur var slapp helt, men även på cykelvägarna var det mycket rörelse. Hux flux genom ett samhälle så var vi vid dagens färja. Den körde i princip på bredsida över vattnet. Så hamnade vi i vackra Maassluis.

Photo time!

Vi följde sedan några kanaler innan det var dags för Den Haag-områdets helvete till gytter av vägar, cykelbanor, korsningar och spårvagnar. Det tog nästan 2 timmar att ta sig 8km. Men 10 minuter innan avtalad tid var vi framme hos vår värd för natten – utan att ha sett något av staden alls.

Efter en trevlig middag, en skön dusch och mycket prat, är det nu dags att försöka sova lite. Imorgon bestämmer vi om det blir Amsterdam eller Haarlem som får bli resans sista boende.

D +16 – Försvunna vägar

Vår värd var lite stressad på morgonen, så det var nog tur att vi gått upp i god tid och förberett oss. Hon var lite knepig, så det var lite skönt att komma iväg. Hon hade gett oss en rekommenderad rutt, och den försökte vi följa till en början. Dock lärde vi oss ett par saker: det kan fattas många skyltar i korsningar på cykellederna, det kan även vara väldigt långt mellan skyltarna, och att stenlagda gator suger att cykla på.

Nästan i Westkapelle

Färden gick till Westkapelle längs med LF1,men sedan avvek vi för att komma till en butik, och såg i princip inte leden igen. Grekisk kycklingsallad käkades i folkmassan under en marknad.

Över ett par stora dammar blev det, så var vi på nästa ö. Vi gjorde inget nämnvärt stopp, utan paddlade på i motvinden.

Damm

Cykla på och på. Rejält trötta i kroppen kom vi fram till Ellemeet och skulle där över nästa damm. Skyltarna ledde mot uppfarten, men nej. Plötsligt var vägen avstängd, utan hänvisning. Efter lite magi med google maps och open street map kunde vi finna en väg runt och över dammen på landsidan istället för sjösidan.

På andra sidan började jakten på en camping. Det visade sig bli en 4-stjärnig camping, som också är resans billigaste! Kan det bero på lågsäsong?

Efter krav från publiken: en campingbild!

Imorgon fortsätter vi till Den Haag!

D +15 – Åt skogen med Belgien!

Jo, man kan ju byta ut det ena ordet i rubriken till något grövre om man vill. Vi valde helt fel camping… Det visade sig att det varit någon idrottscup och att flera av lagen bodde på campingen. De både såg ut och betedde sig som om de var 15 år gammla, fast med ölburkar i händerna. Satan vad de väsnades! När klockan var 02 fick jag nog och ropade Shut the f*ck up! Det blev tyst, men på morgonen var våra cyklar nedkissade. Tack för den. Campingens ledning ryckte på axlarna, och hänvisade till att alla var minst 20 år och själva ansvariga. Lagets ledare sket fullständigt i det hela. Så efter att ha tvättat av cyklarna kunde vi starta.

Typisk belgisk strandpromenad. Finns längs hela kusten.

I Knokke-Heist käkade vi lite lunch på strandpromenaden innan vi trampade på. På vägen ut ur stan möttes vi av sådant vi älskar att hata: avstängda vägar. Väldigt kul eftersom att cykelleden var skyltad rakt dit, och först där omdirigerad tillbaka ett par kilometer. Bara att gilla läget och plattan i mattan.

Nederlänska gränsen hade ingen skylt, så det fick bli vid den första som dök upp.

Plötsligt var vi vid gränsen. Det märktes bara på en skarv i asfalten. Dagens första väderkvarn, och iväg på cykelbanorna längs kusten. 8 km kvar till färjan. Cyklar ett par kilometer. 8 km kvar. Vad tusan? Men så dök den upp i alla fall. Färja för gående, cyklister och mopeder.

Väderkvarn i Vlissingen. Gör tydligen utmärkt pannkaksmjöl tre gånger i veckan.

Efter färjeöverfarten kom vi snabbt fram till vår värdinna. Lite excentrisk skulle jag nog säga. Väldigt livlig och med bestämda åsikter. Så att känna av läget innan man öppnade käften för mycket var nog bra. Men med tvättade kläder, god mat och bra (?) rekommendationer inför morgondagen känns det bra!

D +14 – Kanaler och sandsladd

Vi börjar bli trötta. Det tog nästan tre timmar innan vi kom iväg. Men det kan ha berott på att det typ var fest och stoj halva natten. Inte för oss alltså, utan andra.

Vi drog först in mot land för att sedan följa en kanal tillbaka till kusten. Det var en cykelbana som gick på ena sidan, och plötsligt kom det en färist – det gick får på cykelbanan! Vad kom först: hagen eller banan? Oavsett var det bara att anpassa sig.

Helt orädda för racercyklister, som kom som skott!

När vi kom fram till Middelerke vid kusten passade vi på att käka lite. Den lokala butiken hade inga mackor, så det blev lite pastasallad och vindruvor på strandpromenaden. Då det var tillåtet att cykla så tog vi den vägen till Oostende. Vid varje trappa upp från stranden hade det följt med mer eller mindre mycket sand dom låg tvärs över vägen. Det visade sig att man väldigt lätt fick sladd med en fullastad cykel om sanden var djup nog! Inga olyckor dock.

Ingen jävel ska ta vår strand!

Intressant var även att det gick spårvagn hela vägen längs kusten. Kanske en idé för någon stad i Cities: skylines. I Oostende gjorde vi misstaget (?) att inte ta ringvägen, utan in i centrum och ut på andra sidan. Det tog tid, var dåligt skyltat, och massor av folk överallt. Men vi såg mycket.

Kyrka i Oostende man inte ser på ringvägen.

Sedan var det bara några mil till campingen. Tydligen har det varit någon cup eller liknande, för det är massa ungdomar. När vi käkade middag började de dricka, och vi var lite rädda att de skulle väsnas under natten, men det är bara några få här som pratar nu.

Värt att nämna kan också vara att av dagens 56km har nog 95% varit på cykelbanor eller cykelfält. Dock har beläggningen ibland varit hemsk. På flera ställen har också cyklisterna huvudled mot bilarna! We like!

Imorron blir det sovmorgon, för vi vill ha tillbaka vår deposition när receptionen öppnar klockan 10. Målet imorgon är en Warmshowers-värd i Vlissingen, Nederländerna, och kommer att innebära resans sista land och andra färja. Vi behöver verkligen tvätta och duscha!

D +13 – Äntligen över gränsen!

Dagen började med en liten sovmorgon. 30 minuter! Det blåste lite lätt och solen värmde ena sidan av tältet, så vi hade nästan ingen dagg eller kondens att ta hand om. Men på något märkligt sätt kom vi ändå inte iväg innan klockan 9. Det gjorde inte så mycket, för vi kom fram till vårt mål i god tid.

Byggnad i Dunkerque

Något av det drygaste idag var att ta sig igenom Calais. Korsning på korsning. Ena stunden är det cykelbana, plötsligt är det cykelfil, som är borta när när man blinkar. Efter några korsningar så inser man att det är cykelväg på andra sidan gatan, men att den precis tar slut. Standarden på asfalten ska vi inte prata om!

Plötsligt slutar cykelbanan igen – på en 2+1 väg. Med 90 på hastighetsskylten. Jag tror aldrig att jag kämpat så i motvinden i flera kilometer bara för att komma av en väg!

Annan byggnad i Dunkerque

Vi trampade och trampade och plötsligt var vi där! Belgien! Gränsen går mitt i en gata, och man märker det bara på att vägarna blir mycket bättre, allt blir på annat språk, och folk sopsorterar.

Bye bye France. Hello Belgium!

Orten De Panne ligger precis efter gränsen. Vi trodde det skulle vara mer av en by, men jäklar vad de bygger stora hus! En god hamburgare skämde jag bort mig med, och nu är det sovsäcken. Imorgon verkar det bli tredje campingnatten på rad, sen verkar vi ha fått en värd i Middelburg, Nederländerna. 🙂

Glad midsommar!